Säker till sjöss: Så hittar du rätt flytväst

• 50N-västar: De fungerar som flythjälp. En självständig rotation av en medvetslös kropp i vattnet är inte möjlig. Dessa västar är särskilt lämpliga för vana simmare nära stranden och möjliga hjälpare.
• 100N-västar: Även dessa västar är endast begränsat säker mot medvetslöshet. Det beror starkt på vilka kläder som bärs och hur den drabbade personen ligger i vattnet. De bör därför endast användas i inre eller skyddade områden.
• 150N-Västen: Västar i uppdriftsklass 150 Newton är lämpliga för alla vatten. När man bär tung väderklädsel är de dock endast delvis säker mot medvetslöshet. Denna klass är det minsta kravet för alla som är offshore.
• 275N-Westen: Dessa räddningsvästar är lämpliga för alla typer av vatten. Även med dåligt väder-kläder och svåra förhållanden är flytvästar i denna flytkraftsklass säker mot medvetslöshet.

I verkligheten avviker värdena oftast från DIN-klasserna. Till exempel Baltic Legend. Den faller visserligen under 150-Newton-klassen, men har faktiskt 165 Newton. Därmed har den mer flytkraft än vad som krävs för sin klass.

Detta bör du tänka på när du köper din räddningsväst

Den första frågan innan man köper en flytväst bör alltid vara: Vad har jag för avsikt? Kustseglare som främst är ute i bra väder har andra krav än havsseglare som kan hamna i en storm. Detta svar avgör sedan valet av rätt Newton-klass. Havsseglare bör välja flytvästar i flytkraftsklassen 275 Newton. Vid mer flytkraft behövs också en större patron. Det leder till högre vikt och ibland mindre bärkomfort, vilket gör att västen ofta blir kvar i stuvfacket. Men: En flytväst i garderoben räddar inga liv. Den som planerar att lämna den tunga oljeställen i väskan är därför också väl betjänt av 150N-klassen.

Sammantaget måste lyftkraften vara tillräckligt stark för att vända personen i vattnet på rygg vid medvetslöshet och därefter hålla mun och näsa så långt som möjligt över vattenytan. Det gäller: Ju större avståndet mellan huvudet och vattnet är, desto bättre!

Människans kroppsvikt spelar för övrigt ingen roll vid valet av flytkraftsklass. Människor flyter alltid liknande i vattnet, bara huvudet med en vikt på cirka fyra till sex kilogram måste hållas pålitligt över vattenytan. Kläderna med sina luftfickor har större inverkan. Grundläggande gäller: Ju mer (stormväder-)kläder som bärs, desto större är det nödvändiga flytkraften. 

Utrustningen av räddningsvästen

Förutom flytkraften hos flytvästen spelar även den aktuella utrustningen en stor roll. Även här gäller: Ju mer exakt jag kan definiera mina planer, desto lättare blir valet. En motorbåtsförare behöver till exempel ingen livlina, eftersom det ofta saknas fästpunkter. En seglare däremot vill helst inte avstå från det.

Viktiga faktorer vid val av räddningsväst är: Den automatiska enheten med patron, konstruktionen av flytkroppen, sprayhuvan, nödbelysningen samt utformningen av midje-, gren- och räddningsbältet.

• Den automatiska enheten med patron: Det är vettigt att vid köp se till att flytvästen har ett trafikljussystem och ett fönster. På så sätt blir det tydligt vid en blick om systemet är driftsklart. Dessutom bör västen också kunna utlösas manuellt, vilket kan vara intressant vid till exempel kappsegling. Den som är ute under längre tid måste också ha reservdelar i åtanke: Kan västen återaktiveras manuellt efter utlösning eller måste hela automatiksystemet eventuellt bytas ut av fackmän? Vid köp av ersättningspatroner bör man dessutom se till att de passar till västens flytkraftsklass.

• Flytkroppen: Flytkroppen ansvarar för flytkraften. En stor del av den är placerad framför bröstet för att på ett tillförlitligt sätt vända personen i vattnet till en säker position vid medvetslöshet. Endast en liten del är placerad vid huvud- och nackområdet. Flytkroppen på räddningsvästen måste vara utrustad med en ventil som gör det möjligt att släppa ut luft eller blåsa upp västen. Dessutom bör den ha en signalpipa och reflexremsor. På många västar är det valfritt, men en absolut meningsfull tillägg: Nödbelysningen. Den aktiveras vid kontakt med vatten och lyser sedan i åtta timmar, vilket avsevärt underlättar att hitta personen i vattnet.
  
• Stängningen av räddningsvästen: Även om den verkar oviktig, spelar stängningen av räddningsvästen en stor roll. För endast om det går snabbt och enkelt att ta på och av västen, kommer den också att bäras. Det är därför bättre att undvika ringar som måste hakas i varandra. Här måste inte bara bredden ofta justeras för att ta på och av, oftast behövs också båda händerna. Stängningen bör kunna hanteras även med handskar och endast med två fingrar. Med ett finger finns risken att västen öppnas av misstag. Dessutom måste den kunna öppnas under belastning, till exempel om någon har fastnat.
  
  
• Lifebelt: För seglare är det oumbärligt att utrusta flytvästen med ett Lifebelt, även kallad Lifeline. Den hakas fast i D-ringen på västen – av tyg eller metall. En bra Lifebelt har tre karbinhakar som är skyddade mot oavsiktlig öppning. Själva hakarna bör vara av rostfritt stål, eftersom aluminium lider för mycket i saltvatten. En högkvalitativ Lifebelt har dessutom en stressindikator. Den visar när bältet har utsatts för hög belastning, till exempel vid ett fall, och därmed är det lämpligt att byta ut det.
  
  
  
• Spraycap: Denna huva dras över huvudet, för att skydda luftvägarna från vatten i luften. På så sätt kan risken för sekundär drunkning genom inandning av stänk minskas. Dessutom skyddar huvan mot ytterligare nedkylning. World Cruising Club, som arrangerar Atlantic Rally for Cruisers, kräver att alla deltagare har 275N-flytvästar med spraycap.
  
  
• Nödsändare: Ett meningsfullt komplement till standardutrustningen för räddningsvästen är för många seglare, särskilt långfärdsseglare, utrustningen med en nödsändare. Om en PLB (Personal Locator Beacon) eller en AIS-MOB-sändare är aktuell, måste även västen ha en motsvarande hållare. Då kan sändaren installeras så att den aktiveras automatiskt vid utlösning och att västen och sändaren inte hindrar varandra.
  
  

Hos vissa tillverkare av automatiska räddningsvästar, som till exempel den svenska räddningsvästtillverkaren Baltic, står förkortningen SLA just för detta: Sprayhood, Light, AIS. Denna tillägg i namnet betyder alltså att räddningsvästen är utrustad med en sprayhuva, nödbelysning och en hållare för MOB-AIS eller PLB. Dessa krav ställer även världseglarförbundet World Sailing på havsgående räddningsvästar.

Sätet för flytvästen

Räddningsvästen, oavsett om det är en fast eller automatisk modell, bör bäras vid varje seglats. För att detta ska ske, bör den vara bekväm. Tillverkarna har gjort mycket för detta under de senaste åren. Baltic har till exempel utvecklat en räddningsväst särskilt för kvinnor. Ventilen på Baltic Athena sitter horisontellt under bröstet, vilket gör att denna väst sitter bekvämt oavsett kroppsform och även vid exempelvis större byst."

En räddningsväst i stuvfacket räddar inga liv. Dessutom gäller att den bara uppfyller sitt syfte om den bärs korrekt. Den sitter optimalt när två fingrar bekvämt får plats mellan västen och kroppen eller kläderna. Maximalt bör en knytnäve få plats mellan stängningen och kroppen. Även grenen ska sitta tätt. Den får inte vara obekväm eller klämma något, men bör förhindra att västen glider upp. Annars finns risken att västen glider upp och eventuellt trycker ihop luften eller hindrar vändning till säker position vid medvetslöshet. Utan grenband finns risken att västen glider över huvudet om den bärs för löst.